lördag 4 juli 2015

Att mista sin bäste vän

Skulle kunna skriva hur mycket som helst i detta inlägg. Ni som är djurmänniskor och som älskar djur kommer att förstå mig. 

I förrgår kväll blev min bästa vän och vår femte familjemedlem plötsligt sjuk. 
Efter en tur till djursjukhuset kom vi hem själva. Vår vän hade nu gått vidare och lämnat livet på denna jord. Han hade troligen fått inre blödningar och mådde inte alls bra. Innan tjejerna åkte till sina farföräldrar lyfte han på huvudet och kikade efter dem, min älskade, älskade Buster...

Denna busiga lilla valp kom till oss för tio år sedan. Han har varit med oss och funnits här i vått och torrt. Han har tröstat mig och gett mig glädje genom mitt livs svåraste stunder. Ärligt talat vet jag inte hur jag skulle ha tagit mig igenom min mors död utan hans glädje och välvilja. En hund är bra för både hjärtat och själen! När vi sedan fick barnen var han den som följde med på promenader, den som vaktade och gav oss trygghet, min ständiga följeslagare. Han gillade inte att vara ensam utan skulle alltid vara där vi var. Ropade jag efter en puss så kom han inrusande i ren glädje och pussade mig på munnen. Han var den som gav oss extra guldkant på tillvaron. 

Jag är lycklig över att vi har fått ta del av hans liv och är så glad och tacksam över hur han har berikat vårt. Samtidigt blöder hjärtat och tårarna rinner på våra kinder. 






Nu ska vi försöka vänja oss vid den oerhörda tomhet som han lämnat oss ... 
Han kommer alltid att finnas med oss i våra minnen!

Älskar dig min tokiga hund!

4 kommentarer:

Inger sa...

Fint skrivet Maria och vilka ljuvliga bilder du har kvar!

Att ha förmånen att kunna ha ett djur är fantastiskt ... vår goa Saga, som är en katt, är fantastisk. Hon är glad när vi kommer hem, sover helst med oss, värmer när vi är frusna och är en alldeles egen personlighet.
Hon blir 13 år snart och den dag hon lämnar oss kommer närmare för varje dag ... det är nackdelen med att ha ett djur.

Kram på er

Inger

Hem och Lycka sa...

Många kramar! kram Mia

Sophie sa...

Åh vad vackert skrivet om din fina vän ❤ Jag vet hur du känner, har själv varit där.
Jag är säker på att de vakar över oss som änglahundar där uppe. Stor kram till dig och din familj

Anonym sa...

Åhh, jag får klump i halsen och tårar i ögonen när jag läser detta ❤️
Lila underbart härligt det är med sitt älskade djur lika galet hemskt och fruktansvärt är det när de inte längre finns med oss!!
Vår golden Valter är ju bara 2 år men jag får ångest när jag tänker på den dagen när han inte komma finnas bland oss❤️
Varma stora kramar! Åsa i Jönköping